Ibland fungerar det bara. Teatermagin börjar verka direkt och håller i sig ända till slutet! Vi möter paret som fått sitt första barn.

Mannen (Mladen Puric), med rötter i forna Jugoslavien, tvivlar - utifrån den svidande erfarenhet hans egen far tillfogat honom – på sin förmåga att bli en bra förälder. Hans kvinna (Janna Eriksson) vet att vad han behöver mest av allt är att berätta. Om sig själv, sin barndom, sin resa i livet.

Han följer hennes uppmaning att göra en videodagbok och ledsagad av Jannas och Dragans sång "Ghostly Dreams" till den senares gitarrackompanjemang, sätter han sig vid kameran. På den stora fondskärmen projiceras Mladens ansikte i närbild – naket, utlämnande och i direkt ögonkontakt med var och en av åskådarna. "Hej mitt barn ...".

Så börjar den berättelse som ska hindra honom från att, likt sin far, "bli en främling för sitt eget barn". I förhistorien anas kriget, men blir aldrig huvudsak.

Familjen splittras, först i sitt eget land, senare i vidare flykt till andra länder, slutligen i Sverige. Grymma minnen väcks till liv.

Av pappan som misshandlar fru och barn. Av mammans sjukdom och död när Mladen endast är tio år. Av pappans slutliga svek, då han väljer "den elaka styvmodern" framför barnen som tvingas till barnhem och senare fosterhem. I det svarta finns dock värmande ljusglimtar, inte minst kring kärleken till och från mamman. Gestaltningen är ömsint, lågmäld och oerhört gripande i sin nakna närhet, och de sceniska lösningarna konstfullt enkla. Musiken och sångerna, av Eriksson och Popovic, har stundtals en hypnotisk verkan då de lyckas fånga och ytterligare fördjupa ett redan laddat ögonblick.

Det är som om den samlade kraften i det Teater Kapija vill berätta rest en plattform av lugn och tillförsikt från vilken gestaltningen kan flöda fritt, utan pålagd ansträngning. Sällsynt befriad från det gängse teatermaskineriets fernissa av mer eller mindre trovärdig representation av liv, bjuder "Mitropa" på mänskliga möten som når ut, känns och bränns långt efter det att den sista textraden klingat av.