SVENSKA DAGBLADET

13 februari 2001


Steg för steg avslöjas svek, lögner och skuld

Jaktgeväret - Teater Kapija på Östasiatiska museet
av Yasushi Inoue
Övers: Tom Fredrik Wallenström
Regi: Mladen Puric
Kostym: Kim Halle
Medv: Janna Eriksson



Japanen Yasushi Inoue skrev 1948 sin debutroman Jaktgeväret för vilken han fick Akutawagipriset, en fin litterär hedersbevisning. Jaktgeväret är, om man så vill, en asiatisk version av Alexandriakvartetten - en trio kvinnor skriver varsitt brev till en man och skildrar ett förlopp, en kärlekshistoria, på helt olika sätt. Det är en sparsmakad text, poetiskt behärskad men fylld av känsla och subtila diskussioner.

Teater Kapija spelar nu Inoues text på Östasiatiska museet, en ensam skådespelarska - Janna Eriksson - spelar samtliga roller. Hon läser upp breven medan hon gestaltar avsändaren: först den unga flickan Shooko vars mor Saiko just tagit sitt liv, så Saikos väninna Midori som, visar det sig, varit gift men mannen, adressaten, och till sist brevet från Saiko själv - det sista hon skriver innan hon tar gift.

Steg för steg avslöjas tretton år av svek, lögner och skuld. Texten handlar visserligen om kärlek, ändå är det en stor sorg som ljuder genom orden - saktfärdiga rader om ensamhet, förväntningar och övergivenhet.

Regissören Mladen Puric låter texterna vara stilla och lyriska. Scenen är enkel: en stol, två små piedestaler med accessoarer - framför en fond med tillknycklat rispapper, som exempel på hur livet tecknar rynkor och rispor på det tomma ark papper vi var.

Janna Eriksson varierar skickligt rollerna: unga Shooko som har ett eget liv framför sig, Midori som varit gift men ändå försakad och därför flytt till ett sexuellt vidlyftigt liv och så Saiko som tidigt blev bedragen av sin egen man och som tytt sig till dennes bror - han med jaktgeväret. Ändå har, berättar hon, Saiko aldrig egentligen älskat honom. Och hon menar att en bli älskad är en sak, att själv älska är det väsentliga. Den som aldrig själv älskat har aldrig levt utan blivit lurad på en själsig dimension.

Jaktgeväret med Teater Kapija på Östasiatiska museet är en subtil teaterakt - en meditativ cirkel runt några människor och deras relationer. Mladen Puric lägger musik som stämningsbotten - men resten är en direkt närhet, ett hudlöst och finstilt känslospel.

Lars Ring